Annalina

Ve och fasa! Det var skittungt! Jag har inte simmat (alltså motionsimmat) på säkert 10 år! Efter 20 längder så brände mina armar så jag ville bara gå upp, och då hade jag ändå 20 kvar att göra! Jag träffade på en förälder till ett barn på mitt jobb som sa att det kommer bli lättare och lättare ju mer jag simmar eftersom jag nu bara simmar "med armarna" - gud vad jag hoppas hon har rätt =P Och eftersom hon är simskollärare så var hon tvungen att påpeka att jag inte simmade rätt med mina fötter, de ska tydligen vinkas utåt med hälen neråt och samtidigt som jag sparkar ifrån skall jag ta armarna framåt. När jag försökte tänka på det så blev det ännu jobbigare eftersom jag då hade så fullt upp med att kordinera mina benrörelser med armarnas rörelser så att jag glömde av att andas ordentligt. Så jag simmade de sista 30 längderna i min egen stil :) När jag har simmat lite mer kan jag försöka kordinera dem igen, men jag är ingen mästare på att göra olika saker med benen och armarna på samma gång! Jösses, det låter som om jag är en urkass simmare vilket jag inte alls är men tekniken kan behöva finslipas!

Iallafall tog jag de 40 längderna på 38 minuter, vilket känns helt OK, en tid som kommer slipas ner hoppas jag. Sen är det ju inte alls samma sak att simma i öppet vatten men jag tänker att all simträning är bra? Elisabeth föreslog att jag skulle komma när de hade vattengympa så att jag fick lite vågor att simma i ;-)

Klockan tre var jag hemma hos mamma för att hämta barnen, jag fick världens vackraste rosa blommor utan min mamma. Jag har väl sagt att hon är världens bästa? Sedan åkte jag och barnen hem, lagade mat, körde bort skräpet från gårdstädningen, vek tvätt, tvättade tvätt, dammsög och dammade. Nu tänker jag ramla i soffan och inte göra något mer idag.