Annalina

Idag har det verkligen rullat på i ett. Jag vaknade i morse dyngförkyld men valde att åka till jobbet ändå, detta dåliga samvete för att man stannar hemma, ibland så stjälper det mer än hjälper, men det är lätt att vara efterklok. Jag slutade kvart i fyra och då var det bara att kasta sig i bilen och köra och hämta Saga hos Lovisa (hon följde med Lovisa hem efter skolan) sedan snabbt som tusan till skolan och hämta Wille för att åka vidare till simskolan. Under hela tiden frös jag så jag skakade, men vad gör man inte för sina barn? Bara att bita ihop och le!

 

Inatt kom det mer snö - härligt! Jag vaknade utan en man i sängen men en varm och go son som låg tätt tätt intill. Andreas hade gått upp tidigt för att träna och hade skottat fram bilarna. Visst är det härligt med snö? Den och kylan får gärna vara kvar hela februari och mars med för den delen. Det är så mycket ljusare och lättare på något sätt, än regn och rusk. 

 

Igår hade Saga gymnastik och jag passade på att träna under tiden. Jo Saga har gymnastik en gång i veckan och de tränar i 1,5 timme per gång. Föräldrar är inte lov att vara med och titta, men igår så slutade min träning så pass tidigt att jag var där redan 30 minuter innan det slutade, jag ställde mig i förrådet och kikade fram, väldigt noga för att inte Saga (eller ledarna ;-) skulle se mig. Hon är så lång Saga och smal... ryggkotorna syns när hon gör kullerbyttor! Och så är hon bara ben och armar, hon har fått min kropp helt enkelt, så såg jag med ut när jag var liten, låååånga ben och långa armar. Fortfarande såhär i 30års åldern kan jag ibland förbanna mina långa ben, speciellt i yogan!

 

Tiden flyger verkligen iväg. Jag hinner knappt med, det är redan 2014 och jag har inte bloggat här sedan Halloween - vart tar tiden vägen? Egentligen så är det väl som så när det gäller bloggen att ju äldre barnen blir desto mindre blir det att blogga om. Förstå mig rätt, de är fortfarande lika härliga som när de var mindre men jag tar lite mindre plats i deras värld numera, de leker med kompisar och är ibland inte hemma innan sent på kvällen då de följer med vänner hem. Och det är så det ska vara absolut! Men då finns det inte så mycket kvar att dokumentera, för tanken med bloggen - jag har sagt det innan - är att den skall vara som en dagbok för barnen över deras uppväxt. Jag tycker det är rikitgt roligt att gå tillbaka och se vad som hände idag för 3 år sedan, nu när Saga har lärt sig läsa så tycker hon också att det är roligt och Wille han gillar att titta på bilderna och frågar Saga vad där står. Jag håller på och tittar på nätet på vad det kostar att få ut bloggen som pocket, så att man får den som en bok. Men det är en massa jobb, men det kan helt klart vara värt det! Om inte annat så kan jag bläddra i den när jag är gammal ;-)

 

Så vad händer nu för tiden då? Ja en generell uppdatering kan jag iallafall slänga ut här. Veckorna går i ett, jag tränar och jobbar, pappan tränar och jobbar. Saga har gymnastik och simning en gång i veckan varvat med läxor och massa lek. Jag märker tydligt på henne att hon börjar bli stor, på utvecklingssamtalet förra veckan så sa läraren att det går bra och att hon skall få mer utmaningar eftersom hon ligger så långt fram, roligt såklart, men det som gjorde mig mest glad var att hon sa att Saga har en väldigt bra självkänsla och inte låter sig påverkas att göra någonting som hon inte vill. Att Saga har stor intergitet och tilltro till sin egen förmåga. Och är det egentilgen inte det som allting handlar om? Det man mest önskar sina barn? En tilltro till sin egen person och förmågan att älska sig själv? Det kommer förmodligen att bli tuffare och tuffare ju äldre hon blir, för skolans värld är tuff... Så Saga sluta aldig att älska och tro på dig själv, du är en underbar, envis och glädjefull tjej ♥

 

Wille då? Vad gör han? Även för Wille går det bra i skolan, han skaffar sig mer vänner och blir mer och mer oberoende utav oss och vill mest leka med kompisar. Även fast jag gör så gott jag kan för att hålla kvar min lillegospojk en liten stund till - till pappans stora förtret. Wille har börjat på simskola och åker skridskor en gång i veckan (med skolan). Först så vägrade han att åka, isen var för hal, så han och hans vän Emil kröp omkring på alla fyra ute på isen, men står de båda två uppe på benen och åker när de håller i en kona. Roligt att se att han tuffar till sig mer och mer och vågar! Han är annars så försiktig vår lille prins. Läraren i skolan säger att han är en lugn kille som många barn vill leka med och att han är en bra kompis. Vilket också värmer ett mamma hjärta, du har och har alltid haft ett hjärta av guld Wille, jag hoppas att det kommer fortsätta vara så ♥